Tillsammans ser vi fram emot ett ljusare 2026

När året nu går mot sitt slut och vi tänder ljus i vintermörkret, är det naturligt att stanna upp en stund. Att blicka bakåt för att förstå var vi har varit, men framför allt att blicka framåt för att se vart vi är på väg. Det är lätt att tänka att det är enklare och tydligare att blicka bakåt, men jag upplever att ibland så är blicken bakåt minst lika svår som den framåt. För det som har varit har i och för sig redan hänt, men kan ändå vara svårt att förstå. I alla fall kan jag tycka det.

När jag summerar 2025 fylls jag av en stor tacksamhet. Det har varit ett år där vår församling verkligen har fått visa sin bredd och sin styrka. Framför allt har du och många andra församlingsbor visat på det, församlingen som gemenskap och mötesplats, som andligt hem och som en demokratisk kraft.

Inte minst tänker jag på höstens kyrkoval. Det är en stor händelse i Svenska kyrkans liv, och för oss som är engagerade i Kumla-Tärna-Kila församling var det inspirerande att se engagemanget. Jag vill rikta ett speciellt tack till de som röstade i kyrkovalet i september. Varje röst som lades var en röst för kyrkans framtid. 

Tillträdande kyrkofullmäktige ska sammanträda och utse ett nytt kyrkoråd, vilket ännu inte är gjort när jag skriver denna text. Vi förtroendevalda har fått ett förtroende att förvalta. Det handlar om att vårda våra kyrkobyggnader och traditioner, se till att församlingen fylls av verksamhet, men lika mycket om att våga tänka nytt för att kyrkan ska fortsätta vara relevant här och nu.

Men kyrkan är så mycket mer än val, budgetar och sammanträden. Under 2025 har jag sett hur församlingen sjudit av liv. Jag tänker på körsången som lyft taket i mässor och konserter, på den livsviktiga diakonin som stöttat människor i utsatta lägen, på all barnverksamhet där energi och kreativitet sprudlar, och på alla de ideella krafter som kokar kaffe, bakar kakor, hälsar välkommen till gudstjänst och får verksamheten att gå runt.

Det är i dessa möten – mellan människor, och mellan människa och Gud – som kyrkan blir till på riktigt.

Nu står vi på tröskeln till 2026. Vi lever i en tid där omvärlden ofta kan kännas orolig, och just därför behövs kyrkan mer än någonsin. Jag hoppas för det kommande året att vår församling ska få vara en trygg hamn, en plats där axlarna får sjunka ner och där hoppet får näring. Vi får tillsammans se fram emot 2026 med stor tillförsikt. Vi får fortsätta bygga en öppen kyrka med låga trösklar, en kyrka där dörrarna står öppna för både glädje och sorg, för tvivel och tro.

Jag avslutar med att skicka med två citat som jag tycker vi tar med oss in i 2026. Ett av Martin Luther: "Ingen människa är så dålig att hon inte har något gott i sig" (från Luthers bordssamtal). Och det andra av Jesus: ”Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd” och ”Du ska älska din medmänniska som dig själv” (Matteus 22:37-40).

Även om det kanske inte känns så just nu så går vi tillsammans mot ljusare tider. Jag önskar er alla en fridfull helg och ett välsignat nytt år. Varmt välkommen till våra kyrkor 2026 och jag hoppas att vi ses!

Den här texten publicerades i vårt församlingsblad.