Kyrkovalet 2025 är över, och jag känner att det är dags att sätta ord på de tankar och känslor som valresultatet har väckt. Eller att börja försöka göra det i alla dall. Jag gick in i valrörelsen med stor energi och höga förhoppningar och jobbade hårt. Resultatet blev dock en blandad påse, som jag ska vara ärlig och kalla för lite av en besvikelse.
Jag är otroligt hedrad över att ha blivit invald som ordinarie ledamot i Kyrkofullmäktige här i Kumla-Tärna-Kila församling. Det är en fantastisk möjlighet att få arbeta direkt med de frågor som påverkar vår lokala kyrka, nära människor och vardagen. Det är där mycket av det viktigaste arbetet sker, och jag ser fram emot att bidra med mina perspektiv och min energi. Och jag hoppas förstås att få fortsätta som kyrkorådets ordförande.
Men på högre nivåer gick det inte riktigt som jag hoppats. Jag nådde inte ens en ersättarplats i Stiftsfullmäktige i Västerås stift, och fick nöja mig med att bli ersättare till det högsta beslutande organet, Kyrkomötet.
Visst svider det. Man satsar tid, engagemang och hjärta, och när resultatet inte helt matchar målsättningen är det lätt att känna sig nedslagen. Jag hade sett fram emot att driva frågor på stifts- och nationell nivå.
Men när jag reflekterar över detta har en insikt vuxit sig starkare: Engagemanget i kyrkan handlar om så mycket mer än valda poster. Min besvikelse över valresultatet har paradoxalt nog väckt en ännu starkare önskan att engagera mig.
Jag känner en tydlig kallelse att ta tillvara på de idéer och den energi som mobiliserades under valkampanjen och rikta den mot två viktiga spår:
Fördjupat lokalt arbete: Min plats i Kumla-Tärna-Kila är min primära uppgift nu. Jag vill vara en aktiv, lyhörd och drivande röst för församlingen, och se till att vårt lokala arbete får blomstra.
Personlig och andlig byggnad: Den största drivkraften bakom mitt engagemang är min tro. Nu, när den första intensiva valperioden är över, känner jag att jag behöver fokusera på att bygga och fördjupa min egen tro. Det handlar om att hitta tillbaka till kärnan: Gudstjänsten, bönen, att vara en del av församlingens liv, och att omsätta min tro i handling i vardagen. Jag har sedan i våras läst mycket om Martin Luther och det vill jag fortsätta med.
Kyrkan är en levande organism, en kropp, och vi är alla lemmar på en och samma kropp. Jag har blivit vald till en viktig uppgift lokalt, och jag arbetar hårt med mig själv för att inte längre detta som ett nederlag, utan som en tydlig indikation på var jag behövs just nu.
Jag kommer att dela med mig mer om mitt arbete, mina tankar om kyrkans framtid, och min personliga trosresa här på bloggen. Tack till alla er som röstade och trodde på mig. Nu kavlar vi upp ärmarna och sätter igång!
Comments