Reflektion utifrån Jeremia kapitel 23, vers 3-8

På tredje söndagen i påsktiden är den gammeltestamentliga läsningen hämtad från Jeremia kapitel 23, vers 3-8. Här är min relektion utifrån den texten. Du kan också höra mig läsa bibeltexten och reflektionen i en video eller podd.

Det här är för mig en rörande berättelse.

Den börjar med att Herren erkänner att hans får har spritts ut till olika länder genom att han har fördrivit dem dit. Han ska föra samman dem, tillbaka till deras betesmarker. Där ska de bli fruktsamma och föröka sig.

Herren vill alltså samla sin flock för att kunna ta hand om den. Det verkar vara en Gud som bryr sig.

Herren säger sedan till folket att ni kan vara lugna, han ska ge dem nya herdar som ska ta hand om dem, så "att de inte längre behöver vara ängsliga eller rädda".

Det här kommer efter en tid då folket har gått igenom mycket hemskt. Många hundra år efter uttåget ur Egypten och ökenvandringen. Folket har gått igenom krig och katastrofer, död och umbäranden. 

Men här säger Herren, var inte oroliga, jag ska ta hand om er och fixa allt.

Hur ska han göra det?

Han ska resa upp ett skott.

Det är inte en armé som ska komma. Inte en revolution som ska ske. 

Ett skott. 

Något av det enklaste och minsta bland allt levande.

Men med otrolig sprängkraft.

Tänk bara på alla buskar, träd och ogräs som runt den här tiden varje år tränger sig fram genom asfalt, stenar och annat som vi människor har placerat i vägen.

Ett skott som vill tränga igenom till det livgivande vattnet och solen går nästan inte att stoppa.

Och kanske det är så vi kan se på Jesus. Som ett enkelt skott som tränger sig fram genom dåtidens asfalt, når ljuset, predikar för oss och till slut tar på sig alla våra synder genom att dö på korset.

Och Herren säger i Jeremiah att det ska vara ett skott av Davids stam och Jesus är från Davids stam.

Kanske är skottet Jesus.

Vad säger det dig i så fall om Jesus, om han är skottet som Herren säger att han ska skicka till folket?