Reflektion på Apostladagen

Denna vecka är texten hämtad från Markusevangeliet kapitel 3, vers 7-19. Här är min relektion utifrån den texten. Du kan också höra mig läsa bibeltexten och reflektionen i en video eller podd.

Den här texten får mig att tänka på de folkhav vi ibland ser på tv när alla vill se och träffa någon kändis. Jesus är den kändisen som människor samlas kring för de har hört talas om honom och vad han har gjort.

Man kan nästan känna trycket från människorna, de trängs och knuffas för att få röra vid honom. Mitt i kaoset fattar han ett beslut. Han backar undan. Han kliver upp på ett berg och ropar till sig 12 specifika personer, de som vi känner som lärjungarna.

En stor skillnad från folkmassan kring en kändis idag är just Jesus agerande. Det finns något befriande där för oss som lever våra vanliga liv idag. För titta på vilka det är han faktiskt kallar till sig. Det är inga kändisar eller experter. Det är inga speciella människor egentligen, de är precis som du eller jag.

Det är lätt att tänka att vi måste ha allt ordnat och på plats innan vi kan göra något, kanske innan vi tänker att vi duger i Guds ögon. Men Jesus vänder på det där. Han väljer inte dem som redan är färdiga; han väljer vanliga människor.

Det finns en del i texten som jag tänker är viktig. Det står att han utsåg de 12 ”för att de skulle vara med honom”. Det var liksom steg ett. Efter det kom uppdraget att gå ut och göra skillnad i världen.

Jag tänker att det kan vi ta med oss in i vår egen vardag. Mitt i alla krav, där vi ska räcka till, får vi också backa undan. Vi behöver inte prestera en perfekt tro eller ett perfekt liv. Vår främsta uppgift är att få ”vara med honom” och att ta emot den nåd som gör att vi sedan orkar vara goda medmänniskor i vardagen. 

Vi får vila i att vi får vara med Jesus, precis som vi är, och låta honom leda oss i vår vardag.

Det är mina tankar på Apostladagen.