Svenska kyrkan tappar medlemmar i en takt som hotar själva idén om en öppen och levande folkkyrka. Men den verkliga krisen handlar inte om siffror, utan om identitet: vet vi själva varför kyrkan finns?
Alltför ofta ställs vi inför en falsk motsättning: antingen ska kyrkan vara en smal bekännelsekyrka för redan övertygade, eller en bred serviceorganisation som mest förvaltar byggnader och traditioner. Men sanningen är att vi måste vara både och, alltså en kyrka som vågar tala tydligt om evangeliet och samtidigt lever sitt uppdrag i hela samhället.
Att vara kyrka på riktigt betyder att stå stadigt i tron. Vi måste våga tala om Gud, om mening och hopp. Men det får aldrig stanna vid ord. Kyrkan behöver visa i praktiken varför hon spelar roll i människors liv. Och här krävs konkreta steg:
Tydligare kommunikation om tron. Våga tala kristet språk i offentligheten, och vara en tydlig röst för vår tro. Inte komplicerat, inte urvattnat. Vår tro och verksamhet behöver förklaras och erbjudas på ett sätt som gör att människor förstår varför det angår dem.
Starkare närvaro i människors vardag. Kyrkan måste finnas där människor är: på nätet, i skolor, på äldreboenden, i civilsamhället. Inte som en institution bland andra, utan som en närvarande gemenskap.
Satsa på unga. Utan en ny generation av konfirmander, ideella och förtroendevalda dör kyrkan ut. Här krävs nytänk: flexibla konfirmandformer, ungdomsdriven verksamhet, klimat- och rättvisefrågor som engagerar. Och inte minst erbjuda ett stöd i den ofta tuffa miljön för unga i dag, med ökande psykisk ohälsa och utsatthet.
Diakoni som märks. Kyrkan måste vara den första platsen man tänker på när man hamnar i kris, oavsett vilken typ av kris. Det handlar om att organisera hjälpen bättre och att synliggöra det som redan görs.
Stärk det lokala engagemanget. Folkkyrkan byggs underifrån och församlingen är hjärtat. Församlingar ska vara levande gemenskaper där människor får ansvar, inflytande och möjlighet att forma verksamheten utifrån lokala behov.
När människor lämnar kyrkan är det ofta för att de inte längre ser poängen med att vara kvar. Om vi reducerar oss till enbart kulturarv blir vi ointressanta. Om vi stänger oss inåt och blir en klubb för redan frälsta tappar vi relevansen. Vägen framåt är att visa att tro och samhällsengagemang hör ihop, i ord och i handling.
I ett samhälle som blir allt mer splittrat kan kyrkan spela en avgörande roll. Kyrkan kan vara en plats för mening och gemenskap, för bön och handling. Men då krävs mod. Mod att tala tydligt om evangeliet och mod att fortsätta vara en öppen folkkyrka för hela folket.
Om vi stärker det lokala kan Svenska kyrkan bli det hon är kallad att vara: en levande folkkyrka, byggd underifrån, öppen för alla och förankrad i evangeliet.
Magnus Nystedt (C), kandidat i Västerås stift till kyrkomötet
Comments