2025

Kyrkovalet är över. Under de senaste veckorna har tusentals människor runt om i Sverige gjort sin röst hörd. Mitt i allt som valrörelsen innebär är det lätt att glömma bort det självklara: att Svenska kyrkan faktiskt är en folkkyrka, med fria och öppna val där varje medlem har inflytande.

Det är lätt att hålla med om mycket Göran Sagen skriver om, inte minst att det finns hopp. Vi i Centerpartiets kyrkonätverk går till val på att vi står upp för hoppet. Med det menar vi att barn och unga är nutid och framtid. De ska vara delaktiga och tas på allvar i varje församling. I kyrkan får de växa i tillit, tro och hopp inför livets utmaningar. Med hoppet menar vi också att vi tillsammans är kyrka. Med ideellas delaktighet och engagemang stärks församlingslivet. Den öppna kyrkans kulturarv ger hopp och berikar med musik och konst.

Tänka sig, vi håller med Lucas Svärd att “Svenska kyrkan är inte till för att förlänga ett partis agenda”. Men kan Svärd peka på något exempel där Svenska kyrkan har använts för att förlänga någon del av Centerpartiets agenda (vad det nu innebär)? Vi som mångårigt aktiva för Centerpartiet i Svenska kyrkan kan då inte komma på något exempel.

Poskgruppen i Södra Tjust Pastorat genom Susanne Israel (hädanefter Israel) skriver om många bra saker som de vill arbeta för i pastoratet. Det är lätt att hålla med om det mesta, men den positiva känslan surnar rejält när de börjar med att exkludera.

Flera företrädare för POSK framför att de tycker partier är icke önskvärda i kyrkovalet. Det är synd att de frontar med en sådan exkluderande åsikt, men det ligger väl i deras natur. Vi i Centerpartiet menar i skarp kontrast att Svenska kyrkan behöver alla goda krafter som vill arbeta för evangeliet och kyrkans väl.

I Centerpartiet i Svenska kyrkans valprogram kan du läsa: ”Vår tro på Jesus Kristus inspirerar oss att se varje människa som värdefull och älskad, vilket speglar vår vision om en inkluderande kyrka.” Det räknar vi med att alla våra kandidater står upp för. Vi hoppas det kan lugna Mats Lindbom något, även om han i huvudsak riktar in sig på Socialdemokraterna.

Stig Axelsson lyfter fram att POSK ”vill att alla ska känna sig hemma i kyrkan”. Det är en tanke vi gärna instämmer i. Men det väcker också en fråga: kan alla verkligen känna sig hemma om vissa grupper inte tillåts ställa upp i kyrkovalet? Vi tror att öppenhet måste innebära att också de som har sitt engagemang i ett politiskt parti ska få vara med.

I flera artiklar nyligen har olika företrädare för POSK framfört att de tycker partier är icke önskvärda i kyrkovalet. Det är synd att de frontar med en sådan exkluderande åsikt, men det ligger väl i deras natur. Vi i Centerpartiet menar i skarp kontrast att Svenska kyrkan behöver alla goda krafter som vill arbeta för evangeliet och kyrkans väl.

Härom dagen skrev Socialdemokraterna mycket fint om allt de vill genomföra i Svenska kyrkan. Men det blev lite fel. Kumla-Tärna-Kila är en församling, inte ett pastorat. Västerfärnebo-Fläckebo är också en församling, inte ett pastorat.

Vi är överens med Lucas Svärd om att diakonin inom Svenska kyrkan är viktig och vi håller faktiskt också med om att diakonin inte är något partipolitiskt experiment. Men Svärd formulerar väl sig som han gör för att vi i Centerpartiet ställer upp som nomineringsgrupp i kyrkovalet. Varför det då skulle göra diakonin till ett partipolitiskt experiment, eller ett experiment av annat slag, förstår vi inte.