Likställer verkligen Andreas Holwaster (Kyrkans tidning 22/5) Svenska kyrkan med ”ortodoxa kyrkor i Eritrea och Ryssland”? Det verkar så.
Det verkar också som Holwaster gillar att exkludera, för det handlar hans text till stor del om. Vilka som inte ska få plats i kyrkan, vilka som inte duger eller passar. Han vill exkludera mig för jag ställer upp på en viss nomineringslista. Men handlar det istället om att exkludera mig för mina politiska åsikter? Det är oklart.
På tal om exkludering undrar jag om Holwaster vill exkludera de som inte är troende kristna från kyrkan också? I så fall, hur ser det test ut som ska skilja de som passerar nålsögat från de som inte gör det? Det är förstås en absurd tanke och ett omöjligt test.
Om jag skulle vara förtroendevald i den allmänna politiken för ett parti, men ställa upp i kyrkovalet för en nomineringsgrupp som inte är knuten till ett parti, skulle jag då duga för Holwester? Jag misstänker att svaret är nej.
I mitt fall är jag medlem i Centerpartiet och förtroendevald i kyrkan på en C-lista. Men jag är inte aktiv i den allmänna politiken. Och i vår nomineringsgrupp tas vårt valprogram fram av och beslutas av kyrkligt aktiva människor i det vi kallar det kyrkopolitiska nätverket. Läs det igen, kyrkligt aktiva människor tar fram och beslutar om vårt valprogram.
Och om vi börjar exkludera människor som är medlemmar i politiska partier från att ställa upp som nomineringsgrupp, vilka andra intressen ska vi exkludera? En fotbollsförening? Schackklubb? Den lokala hantverksklubben? Du förstår hur absurt det låter.
Det går inte att undvika att fråga sig vad det är Holwaster egentligen är rädd för. Han verkar vara rädd för att, som han skriver, att bibelordet skulle vara ”underordnat någon politisk ideologi”. Kanske jag är naiv, men jag ser inte problemet. Ja, jag är medlem i ett parti. Ja, jag tror på den ideologi och de frågor vi står för. Och det färgar förstås hur jag ser på världen. Men det skulle det göra även om jag inte ställde upp på den nomineringsgrupps lista jag ställer upp på. Så vad är då skillnaden?
Jag kan bara pratat utifrån vår nomineringsgrupp och jag har aldrig upplevt någon partipiska eller att vi ska lyda någon partibok, favorituttryck som vissa gillar att använda.
Är det ändå inte lite intressant att Holwaster och andra pratar om exkludering i kyrkan, när vi borde prata om inkludering?
Magnus Nystedt (C), kyrkorådets ordförande i Kumla-Tärna-Kila församling och kandidat i kyrkovalet