Det har förekommit några insändare nyligen i kölvattnet på hen-debatten. Med anledning av det ville jag framföra några egna synpunkter, inte direkt inriktat på just hen-debatten men mer allmänt om Svenska kyrkan.

Som förtroendevald i Svenska kyrkan sedan valet förra året har nu mina uppdrag dragit igång på allvar. Jag har haft förmånen att träffa andra förtroendevalda såväl som personal i olika sammanhang.

Nyligen skrev Pether Nordin i Kyrkans tidning att: ”överskotten är mycket stora” för ”församlingar och pastorat som för Svenska kyrkan i helhet”. Han pekar på en god soliditet och en bild som: ”kraftfullt motsäger påståendet om kyrkans dåliga ekonomi”. Det är en bild som jag mer än gärna skulle känna igen, men tyvärr kan jag inte göra det.

Svenska kyrkan i Sala kommun består av tre enheter: Kumla-Tärna-Kila församling, Sala-Norrby-Möklinta pastorat och Västerfärnebo-Fläckebo församling. Varje enhet fungerar bra för sig, men utmaningarna som framtiden för med sig kräver att vi tänker nytt och samarbetar tätare. En sammanslagning där Svenska kyrkan i Sala som en enhet får samma geografiska gränser som Sala kommun kan komma i framtiden. Men innan det eventuellt sker finns mycket vi kan göra tillsammans.

Svenska kyrkan finns i hela Sverige och det är ingen tillfällighet. Genom århundraden har kyrkan varit en plats för gemenskap, hopp och stöd i livets alla skeden. Som kandidater i kyrkovalet vill vi slå vakt om en öppen folkkyrka som står stadigt i både vardag och högtid, i staden såväl som på landsbygden.