Som kyrkorådsordförande och trogen gudstjänstdeltagare har jag funderat på en fråga som kommer upp i olika sammanhang: Borde vi ha någon form av krav, eller åtminstone starkare förväntan, på att förtroendevalda i Svenska kyrkan faktiskt går i kyrkan?

Det kan tyckas vara långt kvar till kyrkovalet i september, men det är ändå dags att börja tänka på att rösta och vad du ska rösta på.

Om du inte går till gudstjänst i kyrkan på söndagar, varför ska du då bry dig om kyrkovalet? De som väljs i kyrkovalet bestämmer mycket över vad som händer med kyrkan. Det kan vara allt från hur din lokala kyrka sköts om till hur kyrkan på nationell nivå tar hand om sina tillgångar. Inte minst är det dina lokala företrädare som anställer kyrkoherde, vilket påverkar verksamheten. Det finns alltså många anledningar att rösta.

Centerpartiet ska välja ny partiledare. En stor fråga är om hen som väljs ska ta oss närmare vänster eller höger eller kanske stå tydligare i mitten. Att vi i Sverige i allmänhet surrar oss så hårt till blockpolitiken är olyckligt, tycker jag. Jag förstår att det för vissa ger ett slags trygghet, att vara antingen det ena eller det andra. Men jag tror att Sverige skulle må bra av en mer rörlig politik, där olika partier gör upp i olika konstellationer, precis som det är i många andra länder.

Kyrkovalet är över och vi har det preliminära valresultatet. Vi kan först konstatera att valdeltagandet i Sverige sjönk med 1,63 procentenheter. Det är något vi alla ska vara oroliga för. Men frågan är om vi är på väg tillbaka till de ännu lägre nivåer vi hade före 2017 eller om det går att vända? Det får vi se i framtiden.

Jag ställer upp som kandidat till kyrkofullmäktige i Kumla, Tärna och Kila pastorat och jag gör det på Centerpartiets lista. Vissa menar då att jag inte skulle får göra det, eller i alla fall att Centerpartiet inte skulle få ställa upp som nomineringsgrupp.

Att politiska partier får bilda nomineringsgrupp, helt i enlighet med kyrkoordningen, menar vissa är oanständigt och gör Sverige till en diktatur. Fall inte för sådana dimridåer.

Kyrkovalet närmar sig. Vi går till val 19 september och jag ställer upp som kandidat till kyrkofullmäktige i Kumla-Tärna-Kila pastorat.

Jag har redan fått frågan: men vad vill du då, konkret alltså?

I korthet vill jag att Svenska kyrkan i pastoratet ska ligga i framkant av den digitala utvecklingen. Men låt mig påpeka att jag inte menar att vi ska dra ner på den fantastiska verksamhet vi erbjuder i våra kyrkor och församlingshem.

Vad jag vill verka för är att kyrkan använder den senaste digitala tekniken för att utöka och stärka verksamhet.

Nu hoppas vi alla att ljuset äntligen kan skönjas i det mörker som omsvept oss under bättre delen av ett år nu. Vi kommer besegra pandemin och jag ser fram emot att kunna besöka kyrkorna igen för att träffa människor och uppleva gudstjänst. Även om jag verkligen gillar digital teknik så kommer nog aldrig en digital gudstjänst kunna leverera samma upplevelse som sången från församlingens medlemmar när den fyller kyrkans takvalv.

Replik. Politik är lika mycket en del av de nomineringsgrupper som är knutna till politiska partier som de som inte är det, därför är gruppernas förslag viktigare än eventuell partitillhörighet, skriver Magnus Nystedt.

Med anledning av Celicia Svärds artikel om kyrkovalet har följande kommentar inkommit från kyrkovalskandidaten Magnus Nystedt (C).

Celicia Svärd menar att ”bara kristna bör rösta i kyrkovalet”. En befängd idé som går rakt mot de grundläggande tankarna bakom den svenska folkkyrkan. Är man döpt kan man bli medlem i Svenska kyrkan, det är den enda ”inträdesbiljetten” vi har, och det duger gott, menar jag.

Henrik Jansson, jag tycker du tar upp en viktig fråga i din insändare: ”Vad är heligt nu för tiden?” Du verkar sakna ”hyfs och vördnad” i kyrkan och på andra ställen i vårt samhälle. Jag kan faktiskt hålla med om att i vissa sammanhang tycker jag att vi, säkert inklusive mig själv, uppträder utan en viss hyfs och vördnad. Men grejen är, Henrik, att vad som är hyfs och vördnad förändras med tiden, med samhället i övrigt. Det som var hyfs och vördnad i det svenska bondesamhället för några hundra år sedan är inte samma som i dag. Och så måste det vara.